Hur man lyckas med detta…

är svårt att förklara. Sista tentan dagen före nyårsafton, såklart har man all lust att plugga och därför väljer man en strategisk plats för detta ändamål: sängen. Har under årens gång utnyttjat olika möjligheter, det vanliga bordet (som är både matbord och skrivbord), soffan (som nu luktar, se nedan), golvet, diskbänken (där den bästa belysningen finns), toan (bara under korta stunder), badkaret och terrassen. Det som brukar hända när man pluggar i sängen är ju att man först säger nej den här gången somnar jag inte för jag ska sitta i sängen och plugga. Efter ett tag märker man att man halvligger och slutligen intalar man sig själv att det bästa är ju ändå att man ligger ner, annars är det för obekvämt. Helt plötsligt så känner man att ett täcke vore bra, det är ju lite kallt (jag vet inte hur man kan känna kyla när det är 30 grader ute), och vips så har man gått och lagt sig igen, bara det att det ligger en massa papper, böcker och en dator i sängen (och två katter, men dom brukar ju hänga där). Drömmer mardrömmar och vaknar, ligger på mage med armarna under kudden, och när jag försöker resa på mig förvånas jag av att jag ger mig själv en smocka med en av mina bortdomnade och okontrollerbara armar. Fattas bara att jag dyker upp på tentan i morgon med fläskläpp och att folk tror att jag gjort mig en liten läppförstoring så där lagom inför nyår, för vem går väl på att jag ofrivilligt slagit mig själv i ansiktet?

Down under

Tentan gick inte galant, klarade den, men bra gick det inte. Oftast brukar jag inte bry mig om betyg, men den här gången skäms jag, inte över betyget utan över mig. Fastnade i tolkningen av laboratorieresultat, antibiotikabehandling, hela utredningen i sig och nu känns allting bara värdelöst, som att jag inte lärt mig någonting alls de senaste fem åren. Jag borde vara glad över att jag faktiskt klarade tentan, men jag är det inte, jag tänkter bara på hur i helvete jag ska kunna ta igen allting som jag inte vet som jag verkligen borde kunna vid det här laget.

Jul jul strålande jul

Grabbsvettssoffan

Skrev en tenta igår. I morgon har jag en till i samma ämne, varför jag idag redan borde ha fått resultatet från gårdagens tenta, så att jag vet om jag får göra morgondagens. Men än vet jag ingenting. Borde plugga för säkerhets skull, för jag tror att jag klarade den, men jag vill inte. En ursäkt för att inte plugga. På tisdag har jag ännu en sluttenta som jag borde redan nu plugga till, men kan inte heller, måste ju få veta hur det gick på den här. Istället klickas det på reload var fjärde sekund medan jordgubbar och körsbär inkorporeras.

Soffan torkade!!! Otroligt nog gjorde den det, efter 3 dagar på terrassen i solen och värmen så blev den helt torr, dock innehar den nu en ny sorts lukt; klorin. Det kan dock sägas att klorin är att föredra framför kattkiss. Och om man vet att det man sniffar är klorin är det helt ok, men om man inte vet, så kan man nog missta det för svettig boy. Jag vet inte riktigt varför.

Jul, vad är det?

En ung patient på akuten

När jag öppnar dörren till båset på akuttmottagninen finner jag ST-läkaren med en ung kvinna och hennes bror. ST-läkaren viskar till mig att det inte står riktigt rätt till i patientens huvud (läkarens uttryck) och det märker jag ganska snabbt när jag ställer henne en rad olika frågor, av vilka de flesta hon inte förstår. Hon är likblek där hon ligger på britsen och kläderna är smutsiga. Hennes bror ser orolig ut men säger inte särskilt mycket. Jag frågar om hon har haft någon blödning någonstans, i avföringen eller om hon kräkts blod. Nej det hade hon inte, inte heller haft någon blödning i underlivet, fast när jag frågade om hon hade mens så svarade hon ja. Eftersom läkaren redan börjat beställa prover och verkade tycka att anamnesen var färdig så frågade jag inget mer. Precis då kom det in en patient som verkade vara i ett allvarligare tillstånd och kvinnan och hennes bror fick lämna båset och ställa sig (ja, det finns nästan inga stolar i väntsalen) och vänta utanför. Efter några minuter knackas det på dörren till båset och utanför står kvinnans bror och håller upp henne med armarna eftersom hon är på väg att svimma. Vi lägger henne på en brits och för henne till en annan del av mottagningen. Där frågar vi henne om hon är gravid, varpå hon säger att hon inte är det. Har hon gjort en abort? Nej det hade hon tydligen inte. Till slut frågar en av läkarna om någon har tagit ut hennes barn från magen, och så var det. Hon hade gjort en illegal abort en vecka tidigare och blött sen dess. Eftersom det finns en gynekologi/obstetrik-akutmottagning så skickades hon dit så jag vet inte hur det gick sen. Sånt här händer varje dag, speciellt i de fattigare områdena där sexualupplysningen knappt existerar, och där kvinnor generellt sett är extremt utsatta. Hade den här kvinnan blivit våldtagen? Det är inte omöjligt. Enligt lagen så har våldtagna kvinnor rätt att göra abort, men i de allra flesta fall tvingas dom antingen göra abort på ett illegalt sätt, eller genomgå hela graviditeten eftersom rättsprocessen tar längre tid än nio månader.

När jag sedan i skolan går på en lektion i bioetik där vi ska diskutera om abort får höra från både manliga och kvinnliga elever, som alla kommer från mer än bra ekonomiska förhållanden, som vet hur man skyddar sig vid sex, som ifall de skulle tvingas bli föräldrar skulle kunna ge sina barn mat, att abort är något hemskt som inte är rätt och som inte borde få göras under några som helst omständigheter. Det sägs dessutom att kvinnor som blir gravida får skylla sig själv, att de ju egentligen vill ha många barn, att det går ju alltid att adoptera. Det gör mig så arg men ändå säger jag ingenting, gör ingenting. Jag vågar inte.

Soffan…

…är nerkissad igen. Den här gången slocknade mitt hopp om att kastreringen skulle ta itu med det här problemet, tydligen har trenden bitits sig fast i den lilla kisskissens hjärna. Lukten är outhärdlig om man sitter i soffan, vilket man inte kan göra eftersom man själv börjar lukta kattpiss om kläderna, så nu har jag släpat soffmadrassen upp på terrassen och hällt klorin och diskmedel över hela skiten, och vatten såklart, gnuggat litegrann, lämnat i gassande sol och sen får vi se om helvetet torkar eller ruttnar, det gör inte så stor skillnad.

Inte min soffa, men nästan

Tomt i huvud och mage

Kan inte skylla på outhärdlig hetta nu, men pluggorken börjar verkligen ta slut. Har ingen ordentlig mat hemma, men eftersom jag är så upptagen för jag måste ju plugga så hinner jag inte köpa nån mat, borde gå utanför dörren och få lite frisk luft, men det går inte heller jag måste ju plugga!! Resultat…har varken pluggat, ätit ordentligt eller gått utanför dörren på hela dagen, istället har jag ungefär 100 gånger öppnat kylskåpet för att se om det kanske ändå finns något intressant att äta, och sovit flera små minisiestor som bara gjort mig ordentligt seg. Vad ska man göra?

Apa eller katt? Katt eller apa?

Robban

Medan Robert Redford bär stenar fram och tillbaka på tvn börjar mina ögon gå i kors av trötthet samtidigt som kissisarna tittar på mig med stora ögon och menar att nu är det dags att gå och lägga sig och sussa, eller hur? Och ja det är det. Klockan är två på natten och i morgon är det plugg hela dagen som gäller. I övermorgon också, och dagen efter det, och dagen efter den dagen osv osv sov sov sooov zzzzzzzzzzzzzzz……….

Medicina Legal

Ännu en tenta är avklarad och jag räknar ner. Längtar efter att det här långa och jobbiga året ska vara över så jag kan åka hem till Sverige och ha semester. Det var längesen jag var hemma på sommaren vilket jag saknar fasansfullt mycket. Som tur är får jag en dos sommar här eftersom det redan under våren är varmare än vad det är under sommaren i Sverige, men det är ändå inte samma sak! Dessutom (om man får vara gnällig) så är det inte så trevligt med en temperatur av outhärdlig grad när man i minimal bikini (ja, här går det inte att köpa bikiniunderdelar som täcker mer än en tredjedel av rumpan, såvida man inte vill köpa en tantbaddräkt a la leopardmönster) sitter och försöker läsa om skillnaderna mellan bröstmjölk och bröstmjölksersättning samtidigt som man konstant undrar om det är någon pervers typ som smygtittar på en från höghuset mittemot. Jobbigt må jag säga.

Förhoppningsvis…

kommer jag att skriva något intressant här i framtiden. Just nu är jag mitt uppe i en tentaperiod som mer eller mindre håller på förstöra mig. Nästa år är sista året och då blir det bara praktik, alltså inga mer lektioner som man måste kämpa sig igenom. Är dock rädd att nästa år kommer att bli mer utmattande. Vi får väl se..