När jag öppnar dörren till båset på akuttmottagninen finner jag ST-läkaren med en ung kvinna och hennes bror. ST-läkaren viskar till mig att det inte står riktigt rätt till i patientens huvud (läkarens uttryck) och det märker jag ganska snabbt när jag ställer henne en rad olika frågor, av vilka de flesta hon inte förstår. Hon är likblek där hon ligger på britsen och kläderna är smutsiga. Hennes bror ser orolig ut men säger inte särskilt mycket. Jag frågar om hon har haft någon blödning någonstans, i avföringen eller om hon kräkts blod. Nej det hade hon inte, inte heller haft någon blödning i underlivet, fast när jag frågade om hon hade mens så svarade hon ja. Eftersom läkaren redan börjat beställa prover och verkade tycka att anamnesen var färdig så frågade jag inget mer. Precis då kom det in en patient som verkade vara i ett allvarligare tillstånd och kvinnan och hennes bror fick lämna båset och ställa sig (ja, det finns nästan inga stolar i väntsalen) och vänta utanför. Efter några minuter knackas det på dörren till båset och utanför står kvinnans bror och håller upp henne med armarna eftersom hon är på väg att svimma. Vi lägger henne på en brits och för henne till en annan del av mottagningen. Där frågar vi henne om hon är gravid, varpå hon säger att hon inte är det. Har hon gjort en abort? Nej det hade hon tydligen inte. Till slut frågar en av läkarna om någon har tagit ut hennes barn från magen, och så var det. Hon hade gjort en illegal abort en vecka tidigare och blött sen dess. Eftersom det finns en gynekologi/obstetrik-akutmottagning så skickades hon dit så jag vet inte hur det gick sen. Sånt här händer varje dag, speciellt i de fattigare områdena där sexualupplysningen knappt existerar, och där kvinnor generellt sett är extremt utsatta. Hade den här kvinnan blivit våldtagen? Det är inte omöjligt. Enligt lagen så har våldtagna kvinnor rätt att göra abort, men i de allra flesta fall tvingas dom antingen göra abort på ett illegalt sätt, eller genomgå hela graviditeten eftersom rättsprocessen tar längre tid än nio månader.
När jag sedan i skolan går på en lektion i bioetik där vi ska diskutera om abort får höra från både manliga och kvinnliga elever, som alla kommer från mer än bra ekonomiska förhållanden, som vet hur man skyddar sig vid sex, som ifall de skulle tvingas bli föräldrar skulle kunna ge sina barn mat, att abort är något hemskt som inte är rätt och som inte borde få göras under några som helst omständigheter. Det sägs dessutom att kvinnor som blir gravida får skylla sig själv, att de ju egentligen vill ha många barn, att det går ju alltid att adoptera. Det gör mig så arg men ändå säger jag ingenting, gör ingenting. Jag vågar inte.
